Historia, biologisk mångfald och storbesök i vår koloni
Regnet hade strilat lätt mest hela dagen denna torsdag i början av juli. Det hindrade dock inte den skara entusiastiska trädgårdsodlare som samlats på Fredriksdal Museer och Trädgårdar för att lyssna på en föreläsning om koloniträdgårdarnas historia. Som ett tack bröt solen äntligen igenom molnen och vi fick se alla blommor i ett vackert, varmt sommarljus.
Det var etnologen Maria Casagrande som tillsammans med botanisten Jakob Sandberg och stadsantikvarien Jessica Jönsson gav en målande bild av kolonins ursprung. Allting började i 1800-talets Tyskland under industrialismens framväxt, när trångboddheten i städerna snabbt blev ohälsosam. Lösningen blev att anlägga koloniträdgårdar i städernas utkanter – små lotter med små stugor som skulle uppmuntra människor att vistas ute i naturen och odla sina egna grödor.
Idag är våra koloniområden istället en grön, integrerad del av stadsbebyggelsen. De ligger centralt och är öppna för allmänheten att besöka.
Ängsmarker och biologisk mångfald är framtiden
Botanisten Jakob Sandberg berättade vidare om koloniområdenas växtlighet och lyfte fram vår typiska svenska flora, som våra vackra ängsblommor. Han uppmuntrade alla trädgårdsägare och kolonister att utveckla sina lotter till viktiga livsmiljöer för den vilda biologiska mångfalden.
Jakob tipsade bland annat om initiativet Rikare trädgård, som drivs av bland annat FOR (Fritidsodlingens Riksorganisation). På deras hemsida finns en ständigt växande kunskapsbank. Det räcker med att avsätta en liten bit av gräsmattan till ängsmark för att göra en stor skillnad för naturen.
Vandring genom vår koloni berättade om en dold orkidé
Föreläsningen fortsatte sedan med en uppskattad rundvandring rakt genom vår egen koloni. En av medvandrarna tecknade ner hela den fina upplevelsen i en artikel som går att läsa online hos JPS Media.
Under vandringen delade Jakob med sig av ett spännande, lokalt botaniskt fynd:
– Det är orkidén skogsknipprot som jag under flera år sett i oxelhäcken mot Gisela Trapps väg, berättar Jakob. När jag såg den nu i somras stod den precis där häcken längs Gisela Trapps väg viker av in mellan ert område och brevduveföreningen.
Just nu är den tyvärr bortlukad, så Jakob skickar med en uppmaning till alla oss som rensar i området:
– Vill ni ha den kvar, håll utkik när ni skyfflar! Den kan bli ca knähög, men kan också vara lägre. Den är lite oansenlig och mestadels grön. När den är i knopp är blomställningen karakteristiskt nedåtböjd i toppen för att sedan sträcka på sig. Den tillhör inte Sveriges ovanligaste orkidéer, men den är, liksom alla andra orkidéer i Sverige, fridlyst. Lite kul att ni har den på ert område!
För den som vill läsa mer om denna speciella växt finns bra information på Wikipedia och Artfakta från SLU Artdatabanken.
En gåva till fjärilarna
Som tack för eftermiddagen räckte vännerna från Fredriksdal över en liten men betydelsefull planta: en Getapel, ursprungligen från Äsket i Råå. Denna lilla plantas absolut viktigaste uppgift är att vara värdväxt för citronfjärilens larver – utan den blir det helt enkelt ingen fjäril.
Vi beslöt direkt att plantera Getapeln någonstans vid vår föreningsstuga, så att alla medlemmar och besökare kan njuta av vårt nya tillskott för den biologiska mångfalden.
Glada, tacksamma och stolta ägare av en egen Getapel tog vi farväl för den här gången och hoppades på ett snart återseende. Passa gärna på att kika i Fredriksdal Museer och Trädgårdars kalender för fler inspirerande aktiviteter under sommaren!
Välkommen du också - till vår prunkande koloni!
/ Webbredaktionen
